Just nar jag skulle skicka ivag det senaste inlagget brots strommen, sa den har gangen skickar jag bilden forst.

Mycket hander som man inte ar van vid. I klassrummet finns ingen sudd, sa man maste kalla pa en vaktmastare som suddar om man inte smyger ut till vasken och hamtar trasan. Var gang man kommer in i klassrummet ar kritorna forsvunna...nagon springer och hamtar. Bankarna ar dammiga och man eller kvinna med kvast tillkallas. Kvastarna ar losa och pensellika och ar det vanligaste rengoringsredskapet. Nar jag slog mig ner vid datorn kom te damen och serverade sott indiskt te i sma koppar. Fast nar det galler att dra kopior har jag gett upp. Jag gar till en copy shop och betalar sjalv. Inte dyrt, men milda tid sa omstandligt! Hur svaort kan 15 sidor A4 vara att astadkomma...

Jag har lamnat Nore'n och gatt over till Amitava Gosh -tror jag han heter- The Poppyfield. Mycket av vad jag ser har av tjanare av olika kategorier namns ocksa i den boken som skildrar tiden fore opiumkriget. Engelsmannen lat ju odla varan i Indien for att exportera den till Kina.

I gar nar jag skulle hem och vantade pa min toc toc kom en ung man. Han bojde sig ner och jag trodde han borstade bort nan insekt eller nat fran mitt byxben. Oj da! vad var det, sa jag, men det var en vordnadsbetygelse! Vi pratade sen om hans collegestudier. Skolan har en trearig postgymnasial ekonomiutbildning.

Pa eftermiddagen akte jag med en toc toc forare som blev arg for att jag betalade honom mer an han ville ha...Han korde efter taxameter och den jag akt samma stracka med innan tog mer sa jag gav honom den hogre summan... Sa aven om jag inte tycker att Jaipur ar sa exotiskt sa hander mycket som jag inte begriper mig pa